Uppenbarligen

Så sitter man här - igen - men hakan i backen och undrar vad det är som händer på andra sidan barriären. Min advokat ringer 4 dagar innan förberedande förhandling i tingsrätten och berättar att motpartens advokat har ett förslag till medling.

Motparten är beredd att släppa kravet på ensam vårdnad och dra tillbaka sin stämningsansökan i gengäld mot följande motprestationer:

1. Motparten vill ha fullmakt att administrera barnens konton för månatligt fondsparande. Detta är ju en total icke-fråga eftersom det sparande som finns är i en fondmix som motparten själv har valt. Dessutom rör det sig inte om några astronomiska summor, så vad tjafsar hon om. Jag har ju ändå inte haft möjlighet att stjäla barnens pengar eftersom båda vårdnadshavarna måste skriva på så länge barnen inte fyllt 18 år. Kanske behöver hon låna pengar utan att jag ska få reda på det. Ur mitt perspektiv kan jag ju bara avbryta insättningarna till barnens gemensamma sparande och fortsätta spara till barnen i eget namn från och med nu. Innan jag skriver på fullmakten tar jag givetvis en saldorapport från banken så jag ser hur mycket pengar som finns precis innan motparten tar kontrollen. Som vårdnadshavare har jag dessutom full rätt till insyn i barnens bankaffärer även efter fullmaktsmedgivandet, så om det sker oegentliga uttag från barnens sparande så finns det ju bara en som kan vara skyldig.

2. Motparten vill ha fullmakt att besluta över barnens sjukvård eftersom jag påstås vara negativt inställd till vaccinationer. En icke-fråga av gigantiska propportioner. Eftersom barnen är skrivna hos motparten, kommer alla sådana papper till henne och just vaccinationer är den enda fråga där samhället bara kräver en vårdnadshavares underskrift. Att kräva fullmakt innebär ju noll och intet. I övrigt har hon ju aldrig engagerat sig i barnens kontakter med sjukvården, eftersom jag har gjort precis allt - och kommer troligen att administrera detta även i framtiden eftersom hon har sin karriär att tänka på. Som vårdnadshavare har jag rätt och skyldighet till fullständig insyn i barnens sjukvård, så det finns ändå inget som min motpart har att vinna. Visar hon underlåtenhet att se till att barnen får adekvat sjukvård i övrigt, går det alldeles utmärkt att anmäla vanvård av barn.

3. Motparten ska verka för att barnen idkar umgänge med sin pappa, vilket hon i samma andetag säger sig aldrig ha motverkat. Utöver självmotsägelsen så är det en juridisk icke-fråga eftersom det ena barnet är 13 år och det andra barnet ska fylla 12 under 2012. I verkliga livet kommer motparten givetvis inte att förändra någonting. Motpartens intresse ligger ju i att motverka kontakten med pappans nya familj - det är ju där hon känner sig hotad, i all sin osäkerhet.

Motpartens advokat poängterar det goda i att det inte blir någon familjerättsutredning. Det patetiska ligger i att en familjerättsutredning, även om det är obehagligt att bli genomlyst och ifrågasatt och traumatiskt för barnen, inte är ett problem för pappan då han helt och hållet saknar lik i garderoben i sin relation till sina barn. Snarare kanske det är så att motparten har oegentligheter att dölja och skräms av vad som kan komma fram ur barnens och motpartens och dennes familjs berättelser. Kanske är det motpartens sista chans att försöka framställa sig själv i god dager - att hon drar tillbaka sin stämningsansökan för att barnen ska slippa lida. Motpartens villkor är ju bara ett patetiskt försök att rädda ansiktet. Fullmakterna är ju inte ens värda papperkostnaden de skrivs ut på och pappan har fortfarande full insyn och är mer alert än någonsin.

Boendefrågan, som även den är en juridisk icke-fråga med hänvisning till barnens ålder, är ju redan löst från min och min advokats sida. Detta nämnde jag även under det gemensamma samtalet under översyn av socialkontor väster, men då var hon inte intresserad av att diskutera frågan överhuvudtaget. Barnen har ju enligt utsago haft viljan att välja själva vart de vill bo och kunna komma och gå hos föräldrarna som de vill. I verkliga livet fungerar ju detta inte helt fullt ut, men det är ju ett problem som huvudsakligen får hanteras av boendeföräldern. Ska titta närmare på vad juridiken säger om rättigheter och skyldigheter för boendeförälder och umgängesförälder, men hittills när jag googlat om saken har boendeföräldern i huvudsak tyngts av skyldigheter.

Motpartens advokat, som är en lokal "hot shot", har märkligt nog låtit motpartens innehållslösa stämningsansökan passera kvalitetskontrollen och antagligen har de båda hoppats på att kunna vinna målet med skrämseltaktik - att jag skulle få skrämselhicka och lägga mig på rygg. Utifrån min socioekonomiska position räknade de säkert inte heller med min välrenommerade advokats engagemang i kombination med något som kallas för rättshjälp. Såhär i elfte timmen är nog motpartens advokat ganska intresserad av att behålla sin position i sitt skrå - vilket knappast hade varit möjligt om han valt att gå till tingsrätten med en stämningsansökan som kunde formulerats bättre av ett förskolebarn. Det fanns ju aldrig något case, liksom. Högst sannolikt har han avrådit sin klient från att fullfölja. Bra idé!

Idag finns det anledning att fira. Trots allt var ju detta det enda sätt som barnen kunde vinna. De har fått behålla sin pappa och mamma, slipper utredas och användas vidare som slagträ i en försmådd kvinnas kamp att med varje till buds stående medel få tillbaka den förrymda boskapen till fållan. Om en månad ska jag kontakta min advokat och rapportera lite om hur min motpart verkat för att återupprätta umgänget mellan barnen och pappan. Det blir bäst om jag har lite goda nyheter att komma med.

Jag tycker givetvis att allt måste dras till sin yttersta spets, in absurdum, med hänvisning både till min mystiska humor - men även för att debatt och annan luftning av ståndpunkter ska vara trovärdig. Ett gott exempel är att om det är så jäkla viktigt att vara politiskt korrekt, att ingen ska kunna kategoriseras efter någon svepande och generaliserande grupptillhörighet som kön, ras, nationalitet, ålder, handikapp eller liknande så måste vi för trovärdighetens och diskursetikens skull springa med huvudet före ända in i kaklet. Speciellt här i Sverige där vi vet och är mycket bättre än andra.

Om rischokladen "Kina" inte längre kan prydas av en gul asiat, så kan "Kalles kaviar" självklart inte ha en rasbiologiskt definierad arier till linlugg som varumärke. Att arier i allmänhet inte var särskilt blonda har ju inte med saken att göra. Enligt lokala rykten ska numera brittiska BBC vägra visa gamla TV-program som kan uppfattas som stötande. Det gör att den humor och samhällskritik som levereras av John Cleese och Monty Python utgår ur tablån. Med samma argument står nu Tintin i skottlinjen för sin tidstypiska världsbild. Men hur går det då med Astrid Lindgren? Kanske hög tid att slakta denna symbol för det blonda och svenska folkhemmet. Kill Your Darlings - varenda jävla en av dem!

Mångfald, som är ett så politiskt korrekt honnörsord, kan i och för sig göra att det är ok med "Kalles kaviar" och kaviarmärket "Svennes", men då måste sortimentet kompletteras med "Khaleds kaviar"  och "Blattes". Rekryteringsföretagen har förstått hur viktigt detta är och har som komplement till Arbetsförnedringen skapat Blatteförmedlingen. Om jag vore en äppelkäck liten entreprenör skulle min personalstyrka utgöras av "en av varje" med hänvisning till hud/hår/ögonfärg, religion/trosuppfattning/kulturell tillhörighet. Tror det skulle bli rätt bra stämning i arbetslaget och jäkligt mer intressanta kafferaster än svennars kafferast där de bara diskuterar vad för skit de såg på TV kvällen innan.

Ja precis! Det är en länk ovan till Nationell Idag, som sannorlikt är ett organ för nationalistiskt propaganda - som jag inte stöder - men det är så mycket enklare att komma åt problemen i samhället om man släpar ut trollen i dagsljus. För att tala klarspråk, anser jag att nationalism och annan grupptillhörighet jämte brist på förmåga att tänka logiskt vara ett globalt problem som är roten till det onda i dess kraft som politiskt styrinstrument av massan. Grupptillhörighetens hegemoni har även nästlat sig in i pseudovetenskapliga akademiska discipliner som psykologi och sociologi och hävdar bestämt att människan är ett flockdjur och måste tillhöra en grupp/socialt sammanhang för att må bra. Jag kanske borde plocka upp en bok av Karl Popper för att närmare förstå vad det är jag egentligen svamlar om utifrån en fysisk och psyktisk motvilja som jag inte helt kan sätta fingret på.

PS. Nu när jag talat klarspråk till punkt, kan alla som kränkts av att jag jämställer psykologi och sociologi med pseudovetenskap ta bladet från munnen.

Min twitterflöde spretar och blandar hej vilt och står under ständig förändring. Det medför att inlägg kan blandas på ett ibland mycket tänkvärt sätt. En av mina absoluta favoriter, StarvingChild, ger ett perspektiv, medan en av de mer tålamodspåfrestande, GenysNytt, ger ett helt annat. Ibland kommer posterna från dessa helt främmande verklighetsbilder i anslutning till varandra i listan.

• StarvingChild: Yesterday, a child in our area died, I went to his grave and I put a piece of paper that said ‘Number 2382 out of 60000 on the day’.
• GenusNytt: 200 kr rabatt på juicen – bara för kvinnor: Varumärket Tropicana satsar tydligen på kvinnor – ihop med Röhnisch…

‘Nuff said!

Att ta upp Annica Dahlströms gamla försyndelser för lite vädring har stött på patrull lite här och där eftersom hennes visheter daterades till 2007 och rådande diskurs. Tydligen något om det här illuminati-liknande yrandet om en feministisk agenda som ska ta över världen. Det kallas uppenbarligen för kverulansparanoia, vilket är ett helt vanvettigt roligt ord. Nu är det ändå rättfärdigat att tala om Göteborgs universitets allra bästa barn i och med en mer aktuell artikel från det lokala nyhetsorganet Göteborgsposten, där Dahlström ondgör sig över samhällssystemet och skyller på barnomsorgen och relaterar till darwinistiska teorier. Problemet med darwinismen är dock att han är just teoretiker, vars teorier har anammats i brist på bättre förslag. Dock kvarstår det faktum att det är teorier som oroande ofta saknar vetenskaplig förankring. Självklart kan man ju inte kritisera Darwin utan att stämplas som kreationist, men så är det ju alltid när rådande paradigm utmanas. Den som kritiserar och ifrågasätter blir avfärdad eller avlivad.

Annica har denna gång, i nådens år 2012, skaffat sig en vapendragare i Christian Sörlie Ekström, som har mastersexamen i industriell ekonomi och kallar sig författare, debattör och miljöaktivist. vapendragaren är inkallad för att ge genustyngd åt Dahlströms irrläror genom att tydliggöra de samhällsekonomiska aspekterna på att inte mödrar fogar sig i den gamla klassiska mamma/hemmafru-fällan. Så är det väl när arbetslösheten stiger - då skall kvinnorna tillbaka till spisen med hjälp av hot och lämpor. Det är ju egentligen inget annat än gammal retorisk skåpmat som vem som helst som har huvudet till annat än att ha en keps fastmonterad på borde fatta.

Könsbioligism, kallas detta enligt Göteborgs Fria och visst känner man den unkna stanken av rasbiologi, vars förespråkare även de hänvisar till Charles Darwin. Stackars jävel. Han roterar troligen på högvarv i sin grav när hans gärning används av allehanda vettvillingar för att rättfärdiga allsköns idiotier. Christian och Annica har däremot stöd av en samling inkomsttagare under namnet Familjekampen som haft lite tid över efter de ätit sig mätta i magen. Utan att ens orka sätta mig närmare in i deras ställningstagande så luktar det lite för mycket pro-life för min smak. Pro-life är ju ytterligare en högerkristen organisation som vill förvägra individer i allmänhet och kvinnor i synnerhet rätten att besluta över sina egna liv och kroppar.

Självklart har Annica och Christian en poäng i att det är skillnad mellan könen. I have a penis and you have a vagina. Problemet är att det är en icke-fråga. Män sprutar sperma och kvinnor bistår med bröstmjölk. Andra sparkar in öppna dörrar. Nu vet jag inte hur det ser ut med Annicas och Christians koppling till nationalsocialismen, men likt Charles Darwin får de glädjen att se sina debattinlägg användas av nationalsocialistiska grupperingar. Tror jag slutar googla mig vidare in i det samtida medeltidamörkret och fortsätter fokusera på mina egna barns rättigheter till sin egen pappa - ur ett jäkligt könsbiologiskt och genusbefriat perspektiv.

Det återstår nog inte mycket annat än att inse att det är hög tid att maximera offentlighetsprincipen! Eliminera stenåldersföreställningen om skillnader mellan det som är privat och det som är offentligt. Begrepp som integritetskränkning och obehag som kan uppkomma när ens lik i garderoben blir allmän egendom kommer med tiden att trivialiseras. Fördelen med detta är att man slår undan de kommersiella villkoren för det som kulturreaktionärerna en gång kallade för förnedrings-TV. De kunde nog inte ens i sina mest skräckfyllda visioner föreställa sig något så förnedrande och integritetskränkande som Fakebook, eller det faktum att människor med glädje i sina små svarta hjärtan skulle bidra till fenomenet. En annan fördel med att alla till 100% får vädra ut sina lik i garderoben är att det till slut förlorar sin tjusning - det kommer inte att kittla lika gott hos de självrättfärdigande. Som filmskurken Syndrome i filmen Superhjältarna så klokt filosoferar: när alla är superhjältar, är ingen det.

Ur det före detta offentligas synvinkel är ju maximerad offentlighetsprincip bara av godo. Då kan ju lagens långa arm nå ända in i folksjälen för maximal övervakning och påföljd. För vissa innebär det en känsla av trygghet att vara övervakade - för andra är det en kränkning. Upplevelsen av kränkningsgrad har ibland att göra med de dära garderobsinvånarna, ibland har det att göra med den smått naiva föreställningen om frihet och mänskliga rättigheter. Å andra sidan har det visat sig att mänskliga rättigheter uteslutande är en i-landsproblematik.

Själv har jag överfullt av lik i min garderob. Det finns ingen plats kvar och de som redan bor där tjatar hela tiden om ett större boende. Om det är något jag glömt att berätta eller om du undrar något, fråga gärna så ska jag berätta. Poänglöst är det ju förstås eftersom sanningens giltighet är avhängig ens garderobsinvånare, vilket gör att allt kan avfärdas som lögn likförbannat. Kanske är det mer kittlande med antydningar, spekulationer, halvsanningar och skvaller. Mums! Då finns det ju något att sysselsätta hjärnan med medan ytterligare en händelse- och meningsbefriad dag i den före detta privata sfären kan tillåtas passera obemärkt.

Annica Dahlström, som är professor i histologi och neurobiologi vid Sahlgrenska akademien, Göteborgs universitet har förärats lite utrymme i Aftonbladet, där hon ges möjlighet att lufta sina - inte alltför samtida - åsikter. Jag skulle ju kunna spela rollen av en vit, kränkt, medelålders pappa, men det utrymmet har säkert blivit paxat av andra före mig, vilket gör att jag kan adressera problemet från ett helt annat håll.

Det borde rimligen ligga i den akademiska världens egenintresse att hålla rent i de egna leden om det finns intresse av att upprätthålla auktoritetstro, vetenskaptro, förtroendet för det vetenskapliga paradigmet eller i dess minsta beståndsdel - den egna institutionen. jag har full förståelse för ekonomiskmens spelregler och Aftonbladets chans att höja upplagan genom att låta imbecilla människor få komma till tals, men priset måste ju ändå betalas av någon, någonstans. Sahlgrenska akademien vid  Göteborgs universitet måste rimligen i offentlighetens ljus förklara lite om idén bakom tanken att förära denna akademiker en professur. Det kan ju bidra till att framtida professorers uttalanden slipper avfärdas under kategorin buskis och återger universitetet något av sin trovärdighet. Möjligen kan det, om det är möjligt, vara på sin plats att dra tillbaka Annica Dahlströms professorshatt och ersätta den med en trucker-keps.

För oss dödliga är det mer uppenbart att Annica Dahlström är en bitter människa som av någon outgrundlig anledning inte fått den dos stock hon behövt under sin livstid. Det kan förstås ha sin naturliga förklaring, men å andra sidan sägs det ju att det finns någon för alla. Ur ett mer cyniskt perspektiv är det ju helt uppenbart. Annica Dahlström har släppt en, sannerlikt ganska medioker, bok med titeln ”Könet sitter i hjärnan” och har råkat hyra in Lars Vilks som PR-ansvarig.

Blev uppmärksammad på att artikeln var införd 2007, men det är ju av mindre betydelse eftersom människans dumhet är oändlig - enligt Einstein. Googlade lite på boktiteln och upptäckte att förlaget Corpus-Gullers som gav ut hennes bok verkar inte existera längre. Marknadsekonomins självsanering kanske. Annica ska även ha fört fram teorin att kvinnor med stora bröst är dåliga på matte och här fortsätter hon att försöka vetenskapliggöra sin brist på verklighetsanknytning. Humor på absolut högsta nivå. Var är min pilsner och en påse jordnötter? Vi kommer att ha mycket skoj tillsammans, Annica och jag.

Knuff

Är du, eller känner du dig maktlös i ditt liv och i din rådande situation? Är du politiskt apatiserad eftersom du insett att om allmänna val gjorde någon skillnad skulle de aldrig tillåtits från första början? Har du drabbats av jantesjukan eller är avundssjuk på alla de som har det bättre än du? Släpp dina socialdumokratiska bojor av liknöjdhet och/eller tacksamhetskuld över din lott framför TV:n i trygga veta-bäst-Sverige. Du har bara inte riktigt förstått hur det politiska systemet fungerar och hur du ska bära dig åt för att utöva makt. Att organisera sig i politiska partier, demonstrera, gå med i intresseorganisationer är det ju ingen som orkar, något som ändå är betydelselöst eftersom det är något som lagen inte uttryckligen förbjuder utan snarare påbjuder. Lyckosamt nog är din maktlöshet enbart något som finns i din egen tankevärld, även om det går att påstå att du manipulerats till din övertygelse.

Låt mig ge dig en liten puff i rätt riktning. Du är säkert bekant med uttrycket "money talks, bullshit walks", vilket rent krasst innebär att ingen bryr sig om vad du tycker, så länge du konsumerar. Ur ett politiskt perspektiv innebär det att förändring är intimt sammankopplat med vinstmarginal. Du kanske drar efter andan av dessa ord och tycker att jag är konspirationsteoretiskt sinnad, men utan pengar - inget politiskt system. Kolla USA:s valkampanjer så blir det ganska tydligt. Det funkar ungefär på samma sätt överallt - ja, även här i helylle-Sverige. Om du inte är bekant med betydelsen av lobbyism så kan det vara dags att friska upp dina kunskaper.

Innan jag börjar kan det vara på sin plats med några varningens ord. Förändring har alltid, och kommer alltid att innebära uppoffringar, umbäranden och allehanda obehag. Förändring måste alltid börja någonstans - och detta någonstans är hos dig. Känns det jobbigt? Då rekommenderar jag att du slutar läsa redan här och klickar vidare hit. Är du fortfarande kvar? Ok, då börjar jag mitt mässande.

Stäng av TV:n och trappa ned på dina SSRI. Att ha ångest är lika naturligt som att vara glad och inte något som behöver medicineras utan något som måste adresseras. TV och SSRI är fördummande och leder dig in i passivitet, apati, gör dig känslomässigt avtrubbad och berövar dig förmågan att känna empati. Det är inte riktigt vad du behöver.

Auktoritetstro: Identifiera och gör upp med din auktoritetstro. Samhällsingenjörerna har låtit dig tro att du kan lämna över ansvaret för ditt liv till andra. Så är det inte. Den välklädda, mediatränade politikern kommer inte att fixa det åt dig. Din läkare eller vårdcentral kommer att lösa problemen lika lite som din präst, imam, rabbi eller vilken auktoritet som ligger dig närmast om hjärtat. Arbetsförmedlingen kommer inte att fixa ett jobb till dig, fondförvaltaren kommer inte att göra dig rik, det finns inga genvägar till det perfekta ljudet.

Det samhällsekonomiska systemet och bankväsendet: Sluta upp med att vara en del av systemet och håll det under armarna. Undvik i största möjliga mån att vara beroende av bidrag eftersom det kräver motprestationer utöver den ursprungliga överenskommelsen som bekräftas via skatteavdraget på din eventuella lön. Inse att illusionen om det privata ägandet är en stor del av problemet och utgör det nät som du såhär med facit i hand upptäcker styr ditt liv. Utför små civila protestaktioner. Du får ju ändå ingen ränta på pengar som ligger och skräpar på ditt bankkonto de få dagar som går mellan insättning och den dag du ska betala räkningar, så de kan ju lika gärna finnas i madrassen. Om tillräckligt många tar ut pengarna och sedan sätter in pengar dagen innan räkningarna ska betalas, förlorar systemet astronomiska belopp i ränteintäkter, tillgången på kontanter skulle svikta, systemet skulle troligen gå omkull på några månader. Små medel utförd samtidigt av tillräckligt många människor är en gigantisk maktfaktor. Dessutom är ju vi svenska drillade i att göra saker samtidigt - på marknadens och statens kommando - utan att reflektera särskilt mycket.

Allehanda orättvisor, genusproblematik och ojämlikhet: Livet är orättvist - för en del mer orättvist än för andra. Skaffa dig lite perspektiv och innan du klagar alltför mycket. I övrigt gäller samma sak - börja hos dig själv. Upprepa inte beteendemönster som upprätthåller orättvisor. Ja, det gör ont att tänka och komma till insikt om att man själv är en del av problemet. Lösningen ligger självklart i att du/jag själv ändrar hur vi tänker, agerar och konsumerar.

Invandrare och flyktingar: Har du problem med folkförflyttningar och det faktum att inte alla fötts med en besticklåda i käften, är det här sannolikt inte rätt blogg för dig - om du ens hunnit/kunnat läsa såhär långt.

Moraliska frågor som berör sex, våld, kriminalitet: Moralpanik är ett av mina favorituttryck. Jag tror moralpanik finner sitt ursprung i rädsla och okunskap. Var inte rädd - försök läsa på istället. Oavsett vad så kan du genom ditt medvetna konsumtionsmönster vara en del av förändringen istället för att vara en del av problemet. Låt oss först konstatera att det där förbjudna är lite upphetsande, eller hur? Inte det? Om det är Din sanning så… sluta konsumera skit Du inte behöver som resulterar i Din moralpanik och andra människors umbäranden.

Upprörs du över hur andra människor lever sina liv? Hur behjärtansvärda dessa frågor än må vara så är det en patetisk i-landsproblematik som enbart upprör människor som har tak över huvudet, mat i magen och kläder på kroppen. Exorcera ut jante ur ditt sinne och skaffa dig ett eget liv där du håller kliniskt rent framför din egen dörr - för att parafrasera den gode snickarsonen. 

Är du orolig för hur du ska hantera ditt barns alkoholdebut? De två lösningar som Kunskapsskolans kurator glömde att nämna inför den handfallna föräldragruppen är förstås politiskt inkorrekta - men ack så simpla. För det första går det bra att svara NEJ. För det andra, vilket också ger det första lite högre trovärdighet, är att själv skita i att supa. Hört talas om att barn inte gör som man säger, utan snarare apar efter och lär. Nu utgör ju, i rättvisans namn, Du inte hela ditt barns sociala kontext och barnet påverkas av en massa saker som är bortom din kontroll, men du kan likförbannat börja hos dig själv. Sedan är det ju alltid uppfriskande att göra små oanmälda (spik-nyktra) kontrollbesök i dina barns sociala miljö. Det visar att du bryr dig, vilket leder till att dina barn känner sig älskade och blir mer trygga, vilket resulterar i att de bättre kan stå emot grupptryck och våga ta egna beslut om sina egna liv. Men då måste ju förstås Du montera ur arslet ur TV-soffan en lördagkväll.

Irriteras du av TV-reklamen eller all skit som visas på TV? Du fattar att det går att mäta hur många som tittar på program va? Titta inte på skiten så kommer förändringen så snart annonsörerna fattar att ingen tittar/blir exponerade för den reklam som är den huvudsakliga anledningen till att filma ungdomar som super, knullar, knarkar, säger ointelligenta saker medans de är inlåsta i en husvagn eller vad faderattan det nu är. Du som tittare är ensam ansvarig för den apatiserande och fördummande skiten som visas på TV. Angående reklamen då: köp inte skiten från de företag som tjatar. Köp samma skit från återförsäljare som inte tjatar. De företag som inte tjatar behöver troligen vinstmarginalen lite bättre eftersom det är dyrt med reklam i TV. Då stöder du mångfald i utbud och hjälper till att hålla människor i arbete.

Såhär långt fram i min predikan kanske du suckar, rycker på axlarna och avfärdar allt med att det hjälper ändå inte eftersom de flesta ändå inte skulle avvika från norm. Det är tyvärr sant, bortom din egen lättja och girighet att klättra i det hierarkiskt uppbyggda systemet. Alla system har dock en brytpunkt, aktion måste uppnå en kritisk massa för att nå önskad effekt. I klartext betyder det att tillräckligt många måste göra samma sak samtidigt för att något ska ha effekt. Just detta har hänt förr och brukar ibland kallas för paradigmskifte. Sanningar och normer förändras. Just nu borde det vara enklare än någonsin eftersom kunskap och information kan spridas till minimal kostnad - internet. Varför händer det då inget? Därför att Du är lat, feg, rädd eller kanske rent av girig. Framför allt är Du rädd. Systemet bygger på rädsla i exakt samma omfattning nu som under medeltidamörkret. De katolska prästerna vet det, manusförfattarna till Star Wars vet det (Fear will keep the local systems in line), läkemedelsföretagen vet det, politikerna vet det, företagen vet det - och värst av allt - Du vet det, innerst inne.

Sluta upp med att äga en massa skit. Systemet är uppbyggt kring föreställningar om något som kallas för privat egendom som du måste administrera, förvara, ansvara för, amortera, försäkra, ärva. Grejerna du tror du äger, äger dig. Systemet äger dig. Ditt tanke- och beteendemönster äger dig. Du blir inte fri och har ingen beslutanderätt över Ditt eget liv så länge Du sitter fast i ett system där Din girighet och Dina behov av att bekräfta Dig själv och Din status eller/och behöver skapa en identitet eller social samhörighet genom att äga en massa skit. Släpp prylarna! Inse att idiotjäveln som inte fattar att han ska trycka ned pedalen längst till höger samtidigt som han släpper trycket på pedalen längst till vänster när trafikljuset slår om till grönt kör en bil, som högst sannolikt ägs av ett kreditbolag och kostar mer än en årslön, inte kommer fram fortare till målet än du i din skrotfärdiga riskokare.

Jag kan inte vara nog tydlig med att hävda mitt avståndstagande till någon som helst ideologi, men obligatorisk läsning för ett uppvaknande kan vara Locke, Nozik, Kafka, Marx/Engels och Platon. Passa på innan det blir förbjudet eller censureras. Man får faktiskt ifrågasätta godhetens hegemoni inom liberalismen. Kanske innebär liberalism mer slaveri än frihet. Är du fri, min liberala lilla vän? På riktigt - om du känner efter.

Den här bloggen är ju offentlig och jag vet att du läser den, trots att du är konsekvent motståndare till att ta till dig information eller fakta i form av längre textmassor. Låt mig för din bekvämlighet sammanfatta denna artikel ur Metro.

"Vad blir konsekvenserna av att slå ett barn? Om det är en förälder eller en nära vuxen person som slår barnet är detta även personen som står barnet närmst och som utstrålar trygghet. För barnet är det oerhört obehagligt att se personen tappa kontrollen och det kan leda till att man i framtiden får svårt att lita på människor, eller att man tar efter beteendet."

Du kanske minns? Du kan vara 100% säker på att vår 13-åring minns vad som händer om man, som han uttrycker det, mopsar sig mot sin förälder.

Som socialbidragsberoende fattighjon och uppfinningsrik framsättare av mat på bordet har jag sedan en tid tillbaka funderat mycket på det vardagliga fenomenet att det faktiskt går att föda en hel familj på i stort sett inga pengar alls. Klart att förlegade idéer om kostcirklar och GI får stå tillbaka men, hey - eskomåer äter ju ingen färsk frukt och har minst livsstilsrelaterade sjukdomar i världen - eller nåt. Faktum är att en familj på 4 personer kan gå runt på en 50-lapp om dagen i matkostnader. Kan ju vara ett nyttigt tips för såväl fattiga studenter, som för rika människor som vill prova på hur vi dödliga lever. Möjligen finns det webb-kameror uppsatta i mitt hem och någonstans på internet publiceras mitt liv som en sorts Truman-show i misär.

Frukosten är alltid knepigast rent ekonomiskt, eftersom bröd är omotiverat dyrt och Euroshoppers formfranska knappast kan räknas som value for money. Fabrikatet "G" eller "Garant" som är från Willys/Hemköp har billigare mjölk än Arla. Kaffet från Eldorado går lös på 26 spänn halvkilot - smakar skit men det finns värre öden runt 15 spänn halvkilot på ÖB, så man ska inte klaga. Svårare är det med all sorts chokladmjölk där allt annat än Oboy smakar soptipp. På samma sätt är det näst intill omöjligt att ersätta Bregott. Det råder också en märkbar kartellbildning i prissättningen av yoghurt. Som sagt, svårt med frukost.

Lunch eller middag är alltid enklast. Som kolhydrat finns ju pasta eller ris från Euroshopper och Eldorado. Även brutna riskorn smakar ju ris och mättar magen och en miljard kineser kan ju inte ha fel - de har ju uppfunnit såväl ris som pasta. Proteinet kan vara lite knivigare. Euroshopper har en grillkorvsförpackning med 10 korvar för en tia. Köttinnehållet är ju lite tveksamt jämfört med Scan men vafan. Ibland har de bra pris på färdiglagade köttbullar eller tyska charkuteriprodukter på Netto där datumet går ut imorgon eller samma dag. Netto har även jäkligt billigt kött med samma tidsintervall på bäst-före-datumet, men det spelar ju mindre roll när barnen är hungriga typ NU! Sortimentet varierar dock, men de har alltid rikligt med billig potatis. Det som i folkmun kallas för sås och som jag kallar för "klöt" åstadkoms lättast genom att blanda och värma passerade tomater från Eldorado och vispgrädde av fabrikatet G (3 spänn billigare än Arla och innehåller inga tillsatser som den där grädden med 36% fett gör). Håller ungarna mätta och glada längre.

Intaget av skräp i form av läsk och godis är en typisk Netto- eller ÖB-fråga. Samma skit till betydligt lägre priser. Om det dricks starkvaror i familjen, kan jag bara rekommendera att hänga på någon resa till Puttgardens spritparadis precis till höger om färjeläget. Mer spritsorter än du provat till vrakpris. Det verkliga pungslåendet handlar förstås om tobak. Om snus är din melodi så är en dosa Knäckt med bismak av aceton för 23 spänn inte ett alternativ. Du måste lägga på en tia för att få nåt som överhuvudtaget går att ha i käften lägre än 5 minuter. Cigaretter är egentligen en fråga om value for money, eftersom de billigaste märkena är illa stoppade och röker upp sig själva om du tar ett rökfritt andetag mellan blossen. Lucky Strike, som nyligen höjdes till 49 spänn asken anger gränsen mellan value for money och dumsnålhet. Är du som jag, nikotinist, håll koll på Tobaksnytt.

I detta ekonomiska skymningsland blir man lätt irriterad på ICA som påstår sig skrota Euroshopper till förmån för egna lågprismärket ICA Basic. Framför allt är det irriterande att bluffen är så lätt att syna, speciellt under utfasningsskedet. Ica Basic är samma produkter som Euroshopper, i annan förpackning - med ett prispåslag. Med största sannolikhet har ICA, som är en gigantisk kund för Euroshopper, ställt villkoret att om Euroshopper vill fortsätta leverera till ICA-koncernen så får Euroshopper förpacka i ICA Basic-förpackningar. No big deal - det är ju så det funkar när man är stor och stark som ICA. Det är också högst sannolikt att ICA köper till samma pris från Euroshopper, trots förpackningsförändringen, och att prispåslaget hamnar på ICA:s pluskonto. Det tragiska är förstås att jag måste bry mig om sånt här trixande.

Eftersom jag alltid Googlar istället för att tänka samtidigt som jag bloggar så bekräftas mina tankar av att ICA:s offentliga hemsida bistår med informationen: "Euro Shopper är resultatet av ett samarbete mellan elva europeiska företag i tio länder, däribland ICA". Så vadan prishöjningen då, och varför mörka om varusortimentsförändringen i Dagens Media? Eller som Jonny Rotten sade på Sex Pistols återföreningsturné i Göteborg: "Feel like being cheated, ay?!", fast det är ju egentligen gammal skåpmat - precis som det ekonomiska och politiska trixandet i konsumtionssamhället där alla ska med på båten - även pyjamasfolket.

Jag må vara en gammal internetstofil eftersom jag kopplade upp 1996 och inte kopplat ned sedan dess, men jag har funderat en del på detta med krosspostandets filosofi - eller cross-posting, som det kallas internationellt. Självklart kan jag se ett intresse för fenomenet ur ett business-perspektiv, även om det riskerar att tråka ihjäl och alienera kundkretsen - det räcker ju liksom med Fabian Bengtsson på TV - vem fan orkar höra och läsa Sibas jävla gapande i alla otänkbara medier. Ur mitt perspektiv som privatperson eller som diva och ryktesspridare i Violent Divine ser jag snarare ett större värde i att vara orginell i de olika kanaler jag väljer att uttrycka mig i.

På det personliga planet har jag Fakebook, som är en bred plattform där jag kan upprätthålla bekantskap med människor från då och nu. Där kan jag låta innehållet spreta lite hur som helst och blanda som jag vill. Min personliga Twitter-sida begränsar mig till 140 tecken, vilket är en nyttig utmaning för någon som jag som gärna lägger ut texten i all oändlighet, vilket vanligen sker på min personliga blogg som ger mig möjlighet att ordna mina verbala kräkreflexer i olika kategorier. Min personliga Twitter blir istället ett sorts uttryck för Tourettes syndrom. Om jag skulle låta varje inlägg i dessa olika kanaler krosspostas så skulle jag ju tråka ut mig själv och bli ännu mer trött på mig själv och troligen inte orka med att fortsätta slå vilt omkring mig.

Däremot krosspostar jag en del av innehållet på Violent Divines Facebook-sida till Twitter eftersom den utvecklats till att fungera lite som bandets officiella språkrör. MySpace är ju så menlös nuförtiden jämfört med hur den hade betydelse 2006. Alla vrålar men ingen lyssnar. Ungefär samma effekt som Fabian Bengtsson anammar i sin TV-reklam. det händer dock att jag enbart twittrar och tumblar Violent Divines information bara för att slippa oönskad Siba effekt. Jag är gammalmodig nog att tro att den bästa kommunikationen är en personlig tvåvägskommunikation och att ansikte mot ansikte är den bästa tekniken. Internet är bara redskapet som överbryggar fysiskt avstånd. Violent Divine har även en riktad blogg som enbart handlar om återuppbyggnaden av orkestern ifråga. Kändes på något sätt viktigt att ha en kanal för en mer personlig och unik insikt i något som kanske bara är intressant för de allra mest inbitna fansen. Sedan måste ju förstås bandet vara med på allehanda communities för rockband som inte har en maffig marknadsföringsbudget från ett majorbolag eller fått tillfälle eller orkar sälja stjärten via TV-program som Idol, The Voice eller lagamat-äta-banta-knulla-fångarnapåfortet-såmycketbättre-frågesport-program och allt helvete där den rådande trenden är att programledaren ska vara arg och otrevlig.

Kan man hoppas på en medial revolution i likriktningens förbannade tidsålder då nu även internet likriktas med krosspostande, på samma sätt som alla TV-kanaler har samma typ av program och synkroniserar reklampauser i tid så att ingen ska kunna komma undan. Ur ett musikerperspektiv brukar ju urvattning av genre generera motreaktioner som punk eller grunge. Känns som om det, som så ofta, är läge att parafrasera John Ashton: NEXT!